Kromfohrländer

Ingår i grupp 9 Sällskapshundar

Historik

Rasen skapades i området Krom Fohr i Siegenområdet, Westfahlen i Tyskland efter 2:a världskriget. Den uppkom genom en slumpartad parning mellan en foxterrier och en fransk jakthund av griffontyp. Rasen användes främst som sällskapshund och vakthund. Då den hade ett trevligt temperament fortsattes aveln. Med tiden blev hundarna mer och mer homogena och 1955 erkändes den som ras. I Sverige registrerades de första hundarna 1985.

Användningsområde

I dag används rasen främst som sällskapshund. Den är även utmärkt till agility.

Hälsa

Rasen har inga kända specifika hälsoproblem.

Egenskaper / Mentalitet

Den är en öppen, följsam, livlig hund som passar som sällskapshund även för den aktive. Rasen är mycket trofast och familjekär men kan vara något reserverad mot främlingar.

Storlek och utseende

Mankhöjd ska vara 38–46 cm och vikt för hanar 11–16 kg och tikar 9–14 kg. Rasen förekommer både som slät- och strävhårig. Den är förhållandevis stram. Färgen är vit med ljust rödbruna, till mycket mörkt rödbruna partier, som förekommer som olika stora fläckar eller som sadel. Vit bläs är obligatorisk. Öronen bärs hängande. 

Pälsvård

Ingen omfattande pälsvård behövs utan regelbunden genomkamning av de strävhåriga och avtorkning av de släthåriga är vad som krävs. Badas vid behov. Trimning förekommer men det är inte en trimras.

Övrigt

Rasen är fortfarande ovanlig, men har ökat i antal under senare år.

källa: www.skk.se

 

Ursprungsland/hemland: Tyskland
Användningsområde: Sällskapshund
FCI-Klassifikation: Grupp 9, sektion 10


Bakgrund/ändamål: Kromfohrländer är en av de nyaste tyska hundraserna. Den skapades av Ilse Schleifenbaum i södra Nordrhein-Westfalen nära området ” krom Fohr”. Rasen erkändes internationellt 1955. Bakgrund till rasen är strävhårig foxterrier och grand griffon vendéen varifrån det vänliga kynnet, temperamentet och karaktären kommer.

Helhetsintryck: Rasen skall vara medelstor. Det finns två varianter vilka skiljs åt genom två olika pälstyper: strävhårig och släthårig.

Viktiga måttförhållanden: Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.
Uppförande/Karaktär: Rasen skall vara en anpassningsbar, läraktig och temperamentsfull sällskapshund, som är något tillbakadragen gentemot främlingar.
Rasen besitter föga jaktlust. Ängsliga hundar är inte önskvärt.

Huvud: Skall- och nosplan skall vara parallella och förhålla sig som 1:1.

Skallparti: Skallen skall vara svagt rundad, pannan skall inte vara framträdande.
Pannfåran skall vara lätt markerad.

Stop: Stopet skall vara väl markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara medelstor med väl öppna näsborrar. Färgen skall helst vara svart, brun är tillåten

Nosparti: Nosryggen skall vara plan. Nospartiet skall vara måttligt brett och både från sidan och uppifrån sett vara lätt avsmalnande mot nosspetsen.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet och fullständigt saxbett. Tångbett är tillåtet.

Läppar: Läpparna skall vara åtliggande och inte för tjocka. De skall vara mörkt pigmenterade. Mungiporna skall vara slutna.

Kinder: Kinderna skall ha god muskulatur och vara släta från under- till överkäke och kindben.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mörkbruna och ovala; mellanbruna är tillåtet. De skall vara något snett placerade.

Öron: Öronen skall vara högt ansatta på huvudets sidor, trekantiga till formen och med avrundade spetsar. De får inte bäras som tippöron ovanför skallens plan.
Öronen skall ligga an mot huvudet, men vara mycket rörliga och avspegla hundens sinnesstämning. Något fladdriga öron är tillåtet.

Hals: Halsen skall ha en något lutande vinkel från ansättningen, lätt halsböj och stramt halsskinn. Den skall vara medellång, kraftig och väl musklad vid ansättningen.

 

Kropp
Överlinje: Överlinjen skall vara plan.

Manke: Manken skall vara lätt markerad.

Rygg: Ryggen skall vara kraftig och medellång.

Ländparti: Ländpartiet skall vara något smalare än bröstkorgen och välutvecklat.

Kors: Korset skall vara något sluttande och väl musklat.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara måttligt bred och djup. Revbenen skall vara svagt rundade och förbröstet svagt markerat.

Underlinje: Buklinjen skall vara uppdragen mot länden.

Svans: Svansen skall vara medellång och okuperad. Svansen skall vara kraftig vid ansättningen och sabelformad. Svagt ringlad svans är tillåtet.
Svansen skall vara behårad i överensstämmelse med typen av hårrem på kroppen. I vila bärs svansen hängande med lätt uppåtböjdspets.
I rörelse bärs den som en skära in över ryggen.

 

Extremiteter
Framställ: Frambenen skall framifrån sett vara raka och lodrätt ställda.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara måttligt långa och sluttande. Skuldrorna skall vara väl musklade

Överarm: Överarmarna skall vara väl musklade och vinklade mot skulderbladen med ca 110 grader.

Armbåge: Armbågarna skall ligga naturligt intill kroppen och vara varkenutåt- eller inåtvridna. Vinkeln mot överarmarna skall vara ca 120 grader.

Underarm: Underarmarna skall vara kraftiga, något längre än överarmarna och lodrätt ställda.

Handlov: Handlovarna skall vara välutvecklade men inte för kraftiga eller grova.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara tämligen korta och framifrån sett fortsätta rakt ner från underarmarna. De skall från sidan sett vara svagt sluttande.

Framtassar: Framtassarna skall vara lätt välvda med slutna tår och kraftiga klor. Trampdynorna skall vara väl utvecklade. Pigmentet skall vara mörkt. Ljusa klor är tillåtet.

Bakställ: Bakifrån sett skall benen vara lodrätt ställda mot underlaget.

Lår: Låren skall vara väl musklade. Lårbenets vinkel mot höften skall vara ca 100 grader.

Underben: Underbenen skall vara seniga. Vinkeln mot låren skall vara ca 105 grader.

Has: Samma som för mellanhänderna, men lodrätt ställda och utan sporrar.

Baktassar: Som för framtassarna.

Rörelser: Rörelserna skall vara jämna, flytande, vägvinnande och spänstiga, med god räckvidd fram och kraftigt påskjut. Rasen hoppar gärna.Passgång är ej önskvärt.

Hud: Huden skall vara stramt åtliggande. Pigmentering enligt pälsmarkeringarna.

Päls:
Sträv päls: Tät med sträv struktur och skägg. Pälsen på manken och ryggen skall inte vara längre än 7 cm. Den skall vara ca 3 cm på sidorna.
Pälsen på ryggen, fram- och bakstället är strävare än den på kroppssidorna. Pälsen i ansiktet och på käkarna skall vara längre.
Pälsen på öronen skall överensstämma med pälsen på kroppen. Kort och mjuk underull skall finnas.

Slät päls: Tät med mjuk struktur utan skägg. Pälsen på manken och ryggen skall inte vara längre än 7 cm. Den skall vara ca 3 cm på sidorna.
Pälsen skall ligga tätt an mot kroppen. Den skall vara längre på öronen, strupen och bröstet. Svansen skall ha tydlig fana. Baksidan
på benen skall ha tydliga fransar och baksidan på låren skall ha byxor. På huvudet skall pälsen vara kort. Kort och mjuk underull skall finnas.

Färg:
På kroppen:
Grundfärgen skall vara vit med ljust rödbruna, rödbruna till mycket mörkt rödbruna markeringar. Dessa förekommer som olika stora fläckar eller som sadel.
Svarta hårtoppar får förekomma hos hundar med brun underull.

På huvudet: Ljusbruna, rödbruna till mycket mörkbruna markeringar skall finnas på kinderna, över ögonen och på öronen så symmetriskt placerade som möjligt och åtskilda av en vit bläs som når upp i pannan eller ända till nacken (symmetrisk mask med bläs).

Storlek/vikt:
Mankhöjd: 38 - 46 cm

Vikt: Hanhundar: 11 - 16 kg. Tikar: 9 - 14 kg

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Allvarliga fel:
- Ljusa ögon
- Alltför kraftigt avblekta fläckar
- Sotiga fläckar utan brun underull
- Avsaknad av fläckar på kroppen
- Osymmetriska teckningar på huvudet.

Diskvalificerande fel:
- Över- eller underbett
- Avsaknad av fler än 2 molarer eller fler än 3 premolarer
- Albinism
- Blå ögon
- Aggressivitet

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Man skiljer på två olika typer av hårbeklädnad inom rasen: strävhårig och släthårig
Strukturen på den sträva pälsen är aldrig så kraftigt sträv som på t.ex. en terrier. Den släthåriga pälsen är däremot alltid mjuk. Kromfohrländerns päls är smutsavstötande. Pälsen kammas och borstas ren regelbundet. Pälsen behöver bara tvättas när den är mycket smutsig.
 
Strävhårig kromfohrländers hårbeklädnad kan variera från alldeles kort till ganska lång. Standarden säger att pälsen ska vara 3 cm på sidorna och max 7 cm på ryggen. Pälsen i ansiktet och på käkarna skall vara längre. Hårbeklädnaden är tät och sträv. Underullen är kort och mjuk. Håret på ryggen samt på fram- och bakbenen är strävare än på sidorna. Strävhårig kromfohrländer är inte en typisk trimras, men att putsa bort gammal död päls förbättrar oftast  kvalitén och är inte till nackdel.

Släthårig kromfohrländer finns med lång eller kort päls. Hos denna ska pälsen vara längre på öron, strupe och bröst. Håret lyfter därmed fram bröst och halsparti. På öronen finns oftast mer behåring vid öronfäste och ner runt öronens kanter, och hårtypen ska överensstämma med håret på kroppen.
 
Lånade bilder från kromfohrländer klubben